Uppdaterad senast 2005-11-18
- what did people think of Dims debut CD?
Chrome papperzine #12
DIMS REBELLION - Nueva Estocolmo CD (Kjell Hell 003)
Ska man lita på landets förståsigpåare när det gäller punk är Nueva
Estocolmo ett av 2004 års mest efterlängtade album. Och visst, även
jag har varit nyfiken på hur denna ambivalenta sextett ter sig när den
får leva ut sin leklusta på en hel skiva.
Innanför bältet sedan tidigare finns en singel på A Message To You
samt medverkan på samtliga volymer av Brewed in Sweden-samlingen.
Det är dock först nu som gruppen visar upp sig på riktigt, med bra ljud
och ett bräde fyllt med maffiga låtar.
DIMS REBELLION består av rutinerat manskap med ett förlutet
i huvudstadens punk/skinhead-scen. Saxofonisten/orgelhanteraren Johan
Matzon känns exempelvis igen från AGENT BULLDOGG,
Sveriges första oiband. Sedan en tid tillbaka finns även Karl Blom,
för Chrome-läsare mer känd som gitarrist i Linköpings hardcorestoltheter
OUTLAST. Kanske är det just därför Nueva Estocolmo känns
så oförutsägbar och vital.
Den konservative skinnskallen behöver dock inte göra sig besvär. Trots
medlemmarnas förflutna i den korthåriga punken är DIMS REBELLION
inte något renodlat punkband. På Nueva Estocolmo heter influenserna JAM,
JOLT och LEYTON BUZZARDS. Och det går
att hitta lika mycket soul och ska-flörtar som punkriff. DIMS REBELLION
visar framfötterna ordentligt och därtill stort prov på originalitet.
Låtskrivarparet Matzon/Guida har även förmågan att plita ned
farligt melodiska låtar som är svåra att få ur skallen. Kvick, popig punk
kryddad med blås och klaviatur som kan få den allra stelaste punkgubbe
att dansa loss.
Calle 4/5
Nyfrälst papperzine #8
Dims rebellion - Nueva estocolmo
Ännu ett skivsläpp med detta "powerpoppunkband" som skivbolaget kallar
det.
Inte riktigt min stil känns det som. Känns aldelles för mycket amerikanskt
känns det som. Det här bandet kommer säkert slå igenom utei folkhemmet
men för mig kommer det inte spelas så där ovanligt ofta.
Joel
Obituary #1 papperzine
Dims Rebellion - Nueva Estocolmo (Kjell Hell)
Dims Rebellions länge efterlängtade debut CD är ute.
Jag har, hur skall vi kalla det, hängt med det här bandet sedan jag för
första gången lade händerna på BREWED IN SWEDEN VOL.1 inte mer
än 14-15 år gammal. De har utan tvekan varitett av de starkaste banden
på tidigare nämnda och dess båda uppföljare.
I oktober -04 släpptes Hellsplit #1 på KJELL HELL RECORDS
där Dims Rebellion, knappt en månad innaqn dagen
D, medverkade tillsammans med sina inte allt för uppenbara splitkamrater
THE DONTCARES.
När jag äntligen fick hem fullängdaren så blev jag otroligt förvånad när
första spåret Damn You World började snurra i CDn. Jag som då
inte hade hört splitten utan bara deras insatser på Brewed In Sweden samlingarna
undrade om jag inte förväxlat bandet med något annat.
Dims Rebellion har, märker man väldigt tydligt på den
här skivan, utvecklats otroligt långt från det skräpiga soundet i låtar
som Rich Little Bum och Next To The Gods. Power-pop-punkarna,
som Pike var så snäll och uttryckte det, har poppat upp sitt
sound nästan till bristningsgränsen och om det är på gott eller ont lämnar
jag till er att avgöra. Jag avstår.
De här Stockholmarna har något som jag alltid kommer att tänka på när
jag hör saxofon och orgel i fortsättningen och självklart har de inte
glömt bort att använda sig av detta genidrag även denna gång.
Favoriterna på plattan är öppningsspåret Damn You World, Dying Here
In Shame och Another Night (som jag aldrig hade trott var
bandet som introducerade mig för skinmusiken om jag inte redan visste
det).
Jag hade utan tvekan satt en femma som betyg om ett tre år yngre Dims
Rebellion hade släppt en fullängdare, men nu får dom nöja sig
med "ynka" fyra. Bra som satan, men jag saknar det gamla soundet. I och
för sig så kan jag förstå dem. Vi växer vi väl hela bunten ifrån eländet
någon gång i livet. Eller?
Robin Joensuu / 4 av 5
Non Serviam papperzine #4
Dims Rebellion - Nueva Estocolmo (Kjell Hell Records)
Den ultra ortodoxe och konservative Punk diggaren uppskattar kanske inte
det här. Men det är bara för att de är bakåtsträvande tråkmånsar. Visst
är det rätt popigt på sina håll och en orgel med på nästan varje låt,
men Punken lyser ändå igenom.
Vi är inte så ortodoxa (Nåja - Red.) och gillar den melodiösa ådra Dims
ger prov på här. De bjuder oss på en musikalisk cocktail där ingredienserna
är Punk, lite Madchester Groove, även några delar Pop och ett par droppar
Springsteen Rock blandat med smärta a la Hotknives, Inspiral
Carpets eller kanske Joy Division / New Order.
Det faktum att Lorenzo sjunger på vissa låtar och Johan
på andra ger ännu mer variation. Utmärka låtar är Damn You World,
STHLM R.I.P och Fade Away. Men absolut bäst är de nya redaktionsfavoriterna
Another Night och Throw It All Away, som kommer att
bli framtida klassiker.
5 av 6
A Message To You papperzine
#?
DIMS REBELLION - Nueva Estocolmo
Från de första framträdandena på Brewed In Sweden och debut epn
tog det lång, lång tid innan det på allvar kom att hända något med Dims
Rebelion. På kort tid kom först en splitt med The Dontcares
tätt följt av debutalbumet "Nueva Estocolmo".
Under årens lopp har en del bandmedlemmar bytts ut, men det är inte bara
gänget i Dims som har ändrats utan musiken är inte heller den samma råa
80-tals punk/oi som bandet tidigare levererat. Att basen fortfarande ligger
i punken råder ingen tvekan om, men det finns mycket mer pop och reklambladet
promotar bandet snarare som ett powerpopband än ett punkband. Själv är
jag inte helt nöjd med utvecklingen. Jag var väldigt förtjust i Dims aggressiva
attityd och slagkraftiga låtar. Produktionsmässigt är utvecklingen dock
bara av godo och nu låter skivan så som bandet önskar och den alltför
markerade diskanten från epn är borta.
Helt är, som sagt, punken inte borta och på några låtar är det rätt mycket
som förr och då kan jag inte annat än ryckas med, men jag hade hellre
haft en skiva med bara de hårdare låtarna på.
/Henrik 2
Streetmusic F.C. papperzine
#12
DIMS REBELLION - Nueva Estocolmo
Kjell Hell måste vara landets piggaste etikett just nu, och mycket kan
tillskrivas att Pike vaket nog förvärvat Dims Rebellion.
I flera år har de känts som det mest lovande svensk gatpunk någonsin trollat
fram, och när vingarna prövas på de större formaten bär de alldeles ypperligt.
Splitplattan med The Dontcares känns i detta fallet som
uppvärmningen inför den stora matchen. Dims gör bra ifrån
sig utan att för den skull glänsa mer än nödvändigt. The Dontcares
däremot, tröttnar jag tyvärr ganska snabbt på. Denna Motörhead-punk
har Zeke gjort så mycket bättre på alla sina plattor
att konceptet känns urlakat i dag.
Nej, jag hoppar hellre vidare till Nueva Estocolmo. Notera att
det här är första gången på 12 nummer som jag ger högsta betyg åt en nyinspelad
platta! Och det är utan någon som helst tvekan, denna skiva kan mäta sig
med klassiska svenska debutalbum från Ebba, Attentat,
KSMB och Bombshell Rocks.
Vad vi anat på tidigare inspelningar, och vad spliten ovan kittlade vår
fantasi med, fullkomligen exploderar på denna CD. Låtarna är otroligt
genomarbetade och genomtänkta, med melodier och refränger i Champions
League-klass.
Produktionen är smakfullt välbalanserad, kompakt men ändå så att alla
instrument och detaljer kommer fram. Jag uppskattar verkligen Lorenzos
röst som är landets bästa i punksvängen (helt i klass med snubbar som
Al Barr och Mark Noah). Jag är också löjligt förtjust
i Dims generösa inslag av orgel och blås, något som hjälper
till att utveckla gatpunksoundet innan det börjar stagnera. Den som missar
Nueva Estocolmo kommer också missa en milstolpe i svensk punkhistoria.
(PK) 5/5
Umezine #9
papperzine
Dims Rebellion - Nuevo Estocolmo CD (Kjell Hell)
SVENSKA PUNKKUNGAR GOES POP!
Dims debut CD, Åååå så trevligt! tänkte jag men ack så
besviken jag blev! Dims har alltid legat i toppen av
min lista över bästa svenska band. Jag kan med handen på hjärtat säga
att "Next To The Gods", "Rich Little Bum" och "King
Of My Day" tillhör mina svenska favoriter genom tiderna.
Ok, redan på Kafé 44 i augusti 2003 när de körde en indiepop version av
"King Of My Day" märkte man vad som höll på att hända men att
det skulle gå så långt som till låten "Dear Emptiness" på nyaste
släppet trodde jag inte.
Dims Rebellion har gått från punkrock till punkpop. Det
finns gobitar även på Nuevo Estocolmo så jag ska inte ta och
såga skivan helt och hållet. "Dying Here In Shame" med lite tempo
och skön sax och den icke akustiska versionen av "Fade Away"
är faktiska väldigt bra. Även saxen på "STHLM R.I.P" tillhör
höjdpunkterna på skivan även om det är en av de sämsta låtarna i övrigt.
Johans sax- och orgelspelande förgyller som alltid och Lorenzos
röst är fortfarande bland de bästa jag hört. Texterna kan ses på två sätt,
antingen som beigea historier och flickor och förhållanden eller som djupa
och seriösa stycken som livet som det är. Jag har inte riktigt bestämt
mig vad min uppfattning är än. Jag är mest besviken på att Dims
gamla sound verkar vara som bortblåst. Det här går ju också att lyssna
på men ni kan väl överlåta till någon annan att spika ihop svängiga punkpop
dängor och återgå till det ni gjorde för ett par år sen…snälla?!
Tänker man tillbaka till "Next To The Gods" och den tiden så
har Dims tagit ett steg tillbaka enligt min mening. Många
tycker att de har utvecklats och rent musikaliskt är det säkert sant,
men det är en utveckling som går i fel riktning enligt mig. Back to basic
säger jag!
Detta må vara ett kanonsläpp (det verkar ju så när man läser alla andras
recensioner) men jag jämför med den gamla goda tiden och det var fan så
mycket roligare då! Om tempot dubblas så kanske Dims
hamnar på min topplista igen! Hoppas det händer! Mer än 3 av 7 är den
dock inte värd!
3/7 AH
Metica - webzine
DIMS REBELLION - NUEVA ESTOCOLMO (KJELL HELL RECORDS 003)
Jag har vid upprepade tillfällen suttit försjunken i flera minuter och
bara stirrat på Dims Rebellions omslag. Ända sedan första
gången jag såg det. Letat efter vad i bilden det är som tilltalar mig.
Men jag kan fortfarande inte sätta fingret på det. Är det symmetrin? Mystiken?
Kompositionen? Ljussättningen? Moderligheten? Klart är i alla fall att
omslaget tilltalar, och bjuder in.
Och när 'Damn you World' tränger genom luften träffas jag av
full kraft. Dims Rebellions har ett särpräglat uttryck
och sound, som låter stort utan att det blir övermäktigt. Genom hela skivan
finns snarare ett bibehållet ödmjukt anslag. Det stämmer även in på sångarna.
Den sex man starka Stockholmskombon har en intressant men inte alltid
övertygande förstevokalist i Lorenzo Guida. Han har ett skönt
rossel i rösten och fixar ett par ruskigt snygga sångmelodier. Men när
jag väntar och hoppas att han ska gå upp i samma styrka som exempelvis
Dropkick Murphys frontmän, behåller Lorenzo
nivån och föredrar en trygg vägledning genom varje låt. Lite tråkigt.
Det vore trevligt med lite mer jävlaranamma och mycket mer kör- och stämsång.
Andrastämman Johan Mattsson är dock alltför anonym bakom micken.
I stället fokuserar han på att spela saxofon och orgel. Och det gör han
riktigt bra. När välplacerade saxofon- och orgelmattor spinner över skönt
melankoliska melodier skapar Dims Rebellion harmonier
jag tidigare bara hört på skivor av brittiska Snuff,
och i låtar av Social Distortion, USA.
Ett övervägande imponerande debutalster med ett originellt sound och ett
tjusigt konvolut. Det här bandet kan bara bli bättre, och jag kommer gladeligen
att följa dess utveckling.
Låttips: 'Damn You World' och 'Dying Here In Shame'.
(5) /Kristofer Elofsson.
Groove papperzine #9
2004
DIMS REBELLION - NUEVA ESTOCOLMO (KJELL HELL RECORDS 003)
Begreppet Nueva Estocolmo får mig alltid att tänka på Stig-Helmer
Olsson. Men i Dims Rebellions värld är det namnet på
bandets debutskiva. En skiva som fängslar och rör runt med sin perfekta
blandning mellan gammal hederlig punk, soul och ska. Blåinstrument hjälper
till att skapa en dansant känsla med attityd.
Andreas Eriksson
Deepdrive
Magazine - webzine
DIMS REBELLION - NUEVA ESTOCOLMO (KJELL HELL RECORDS 003)
Det purfärska Kjell Hell Records har skickat lite grejer på sistone,
och en av de grejerna är debutalbumet med Stockholmssektetten DIMS
REBELLION. Jag har hört en del positivt om dessa grabbar, men
har missat att höra dem själv. Förutom en split med DONTCARES
(också den från Kjell Hell) som släpptes en månad innan den här plattan
har de endast medverkat på ett par samlingar och gjort lite småsläpp.
Det är alltså med rättvisa som debutalbumet nu äntligen får se dagens
ljus.
Vad jag tidigare hade fått uppfattningen om låg musikstilen rätt stadigt
rotad i oi!/streetpunk-området. Det krävdes dock inte för mycket lyssnande
för att inse att jag hade lite fel. Det är ett faktum att det lyssnats
mycket på sådan musik, men denna orkester sticker dock ut ordentligt från
grundsoundet, och det har flera anledningar.
För det första har vi här en medlem som ägnar sig helt och hållet åt keyboards
och saxofon (samt lite sång då). Det tjuter orgelläten i stort sett hela
tiden, vilket ger en väldigt trevlig och mysig stämning. I vissa spår
drar han också fram saxofonen och röjer loss till de ösiga tongångarna,
och det svänger ordentligt!
Bandet verkar dessutom ha velat lägga en hel del energi på att istället
för att bara röja, skapa vackra och stämningsfulla miljöer i musiken.
Det finns en omissbar touch skivan igenom som känns poppig, glad, och
vacker, bestående av ständiga melodier och färgningar av alla dess slag.
Det är som sagt detta som tar det hela rätt så många stora kliv ifrån
den ruffigare punken och gör det till en svängig, hård och ösig men samtidigt
melodisk, fin och glad hybrid mellan punk och powerpop.
Musiken är väldigt intensiv, ständigt fullproppad med schyssta melodier
och glada färgningar. Haha, ofta känns det helt enkelt som en snabbare
och röjigare version av GYLLENE TIDER, NOICE
eller liknande checka gossar som du hör på radion där du sitter utanför
husvagnen en het julidag.
Att skivan som en helhet håller rakt igenom, och är originell och tillför
något nytt, gör den till en av de bästa och mest överraskande svenska
punkrockplattorna i år, utan tvekan. Fullständigt omöjlig att sitta stilla
till.
(8/10) David Johansson
Skrutt
webzine
DIMS REBELLION - NUEVA ESTOCOLMO (CD-KJELL HELL, KJELL 003)
Fantastiskt, hur kunde man missa detta band innan. Eller missa och missa,
men jag har avfärdat dem som ett inte så bra band, men fan vad jag har
haft fel.
De är ett band med punken som bas, men de har saxofon, orgel och så vidare
och de vågar bryta mönstren med hur det ”måste” vara. Jag kan tänka mig
att Jam och Stiff Little Fingers har
legat mycket på deras skivspelare genom åren. För det är samma typ av
blandning av musikstilar fast med punken som bas som sagt.
Det finns så mycket känslor inblandat i deras punk och så mycket melodier
så det är nästan omöjligt att beskriva dem men helt klart är ju i alla
fall att detta måste vara bland det bättre i Sverige detta året.
(ÅTTA) 22/11-04
Secondclasskids
webzine
Dims Rebellion - Nueva Estocolmo (Cd) (CD) Kjell Hell
Records
Inledningsvis vill jag uttrycka min beundran inför det snygga, och originella
omslaget. Pluspoäng direkt. När jag nu får smaka på Dims Rebellions
elva nya låtar inser jag att bandet lagt om stilen rätt kraftigt, och
det jag trodde var en slump på splitten med The Dontcares
är nu snarare en regel. Jag skulle faktiskt inte längre titulera Dims
Rebellion som ett streetpunkband utan snarare placera dem i ett
poppunkfack. Kanske var jag naiv när jag hörde splitten och vägrade inse
att en förändring hade skett. Jag vill egentligen inte inse det nu heller.
För jag kan inte låta bli att tycka att deras självbetitlade sjua är det
bästa de gjort. Visst innehåller även Nueva Estocolmo låtar som
hade kunnat platsa genremässigt på sjuan, som Dying Here In Shame,
som faktiskt är en potentiell hitlåt. Men tyvärr går det övriga materialet
åt ett annat håll; ett mer popigt håll. Jag är sällan den som kritiserar
popinslag, men i Dims fall blir det så tråkigt. För det
första så vet jag hur extremt grymma de har varit, och för det andra så
blir det lite för mycket pop emellanåt.
Och till råga på allt tycker jag inte att sångaren, Lorenzo,
riktigt kommer till sin rätt. Han grova stämma passar som sagt mycket
bättre till aggresiv streetpunk.
Sammanfattningsvis är jag både glad och ledsen. Visst, jag har fyllt på
samlingen med ett par bra låtar, men samtidigt har jag förlorat ett av
de största löftena i svensk punk.
Pelle Dahlström.
Close-Up
Magazine #68 papperzine
DIMS REBELLION - Nueva Estocolmo (Kjell Hell)
Den här skivan har jag väntat på ända sedan jag hörde Dims Rebellion
allra första gången för tre år sedan, på kompilationen ”Brewed in
Sweden Vol 1”. Det säregna soundet knockade mig fullständigt.
Det gör sextetten från Stockholm igen. Jag blir alldeles vimmelkantig
av den fantastiska ”Nueva Estocolmo” och jag vill aldrig sluta
lyssna.
Hemligheten bakom killarnas färgstarka punkrock ligger i Johan Matzons
händer, oavsett om han klär en låt med keyboard eller en bångstyrig saxofon.
Det ger Dims Rebellion ett sound som inget annat svenskt
punkband idag kan konkurrera med. ”Sthlm R.I.P.”, ”Damn You
World”, ”Throw It All Away” och de övriga åtta spåren är
genialiska och ingen sjunger bättre och med mer känsla än Lorenzo
Guida.
Det här är den bästa svenska punkdebuten sedan några slynglar i Rågsved
1979 sparkade musik-Sverige i arslet med ”We’re Only In It For The
Drugs”.
Mikael Sörling
Delirium Tremens
webzine
Dims Rebellion - Nueva Estocolmo (Kjell Hell 003)
"Powerpoppunkarna" Dims Rebellion har kommit ut med sin
första fullängdsskiva, släppt på Kjell Hell records. Innehåller 11 låtar,
som jag inte ens orkade lyssna igenom ,det här är inte alls min stil.
Som jag skrev i förra recensionen så tycker jag inte att sax, orgel passar
in, och det var för mycket av den varan på låtarna. Tyvärr det här var
inte alls i min smak, men grabbarna i bandet är säkert trevliga.
* Marko Orava
Horrorshow papperzine
#3
Dims Rebellion - Nueva Estocolmo (Kjell Hell 003)
Jag har svårt att placera droogisarna i Dims Rebellion,
ty jag är en fackindelare i alla lägen.. Men eminent Stockholmsband kanske
räcker?
Inledningsspåret "Damn You World" funkar som en perfekt början
fast låten efter, "Can't You See" som med sina stick och underbara
refräng, ligger snäppet över. Först tyckte jag att alla låtar gick i moll
och handlade om relationer till allt från tjejer till storstan, men efter
en ordentlig genomlyssning så är det svårt att beskriva hur jävla bra
den låter speciellt med saxofonen och orgeln i "You And I" skapar
den där vemodiga och arga men stolta känslan jag tycker om.
Favoritlåten blir dock "Nothing Really Matters", direkt efter
aggro "The Light" , sången i "Another Night" och "Throw
It All Away" som jag ville ha mer kör på, orgeln är dock åter igen
helt underbar på alla dom spåren. Det enda jag negativt säga är att låtarna
inte skiljer sig så mycket från varandra, fast det gör egentligen bara
hela plattan lättare och roligare att lyssna igenom.
Som Stockholmare så värmer den här plattan ordentligt, frågan är om folk
utanför huvudstaden uppskattar den lika mycket som jag gör? Eller räddas
det av faktumet att skivan är ett mindre grafiskt mästerverk med handskriven
låtordning och sleevenotes och med en söt tjej på baksidan?
Betyg: 5/Ludde
Mitt Val,
Mitt Liv webzine
Dims Rebellion - Nueva Estocolmo (Kjell Hell 003)
Ja, väntar har man gjort och förväntningarna är höga, ska Dims
lyckas med att göra ännu ett klockrent släpp efter ep:n och spliten med
Dontcares?
Öppningen blir klockren med Damn You World, Cant You See
för tankarna till nån låt med The Business som jag inte
kommer på vad den heter nu...och det fortsätter klockrent. Säreget sound
med sax och orgel som alla vet, ganska mycket indie-pop influenser och
bra texter. Just texterna handlar väldigt mycket om spruckna relationer,
att bli lämnad och så. Bli inte skeptiska nu för det är absolut inte mesigt
på nåt vis.
Lorenzo och Matzon kör leadsång lite vartannat (inte i samma låtar dock,
ingen växelsång) och måste säga att Matzon imponerar stort i Dying
Here In Shame, som är ett av skivans absolut bästa spår. Fast....vilka
spår på skivan är inte det? Antar att jag borde nämna 3-4 favoriter och
det blir som följer:
Damn You World (sätter standarden), Sthlm R.I.P (otroligt
skön sax), ovannämnda Dying Here In Shame och Nothing Really
Matters. Sen så finns Fade Away med i "normal" version...och
det kan jag inte låta bli att nämna.
Bra Kjell, Bra Dims. Tomorrow belongs to you..
***** Mark
Punktjafs
webzine
Dims Rebellion - Nueva Estocolmo (Kjell Hell 003)
Äntligen, kanske man skulle utbrista, nu när Dims Rebellion
albumdebuterar. Ni som hört Hellsplit Nr 1 vet vad som bjuds,
ni som letar efter amerikansk collegepunk eller klassisk Street/Oi får
nog leta nångon annanstans, men ni som gillar; soul, pop, punk och vanlig
jävla rock, ska definitivt lyssna på Dims Rebellion.
Naturligtvis är det den varma Hammondorgeln och saxofonen som får det
hela att lyfta från det vanliga punkköret, men det är bandets förmåga
att skriva bra melodier som gör detta till en av årets bästa punkplattor.
Av någon anledning är det de lungnare spåren som jag omedelbart fastnar
för, det kan kanske vara Johans hammondmattor, eller helt enkelt så att
det är de låtarna som är bäst, men faktum är att "Dear Emptiness",
"Nothing Really Matters", "The Light" samt avslutande,
och lätt Clashdoftande, "Another Night", är förbannat bra låtar!
Men också de snabbare spåren svänger gott, "Damn You World" låter
som ett Dropkick Murphys på so(u)lskenshumör. "Sthlm
R.I.P" och "Dying Here In Shame" är två givna publikfavoriter,
som gjorda att skråla med i. "Sthlm R.I.P" är något så annorlunda
som en reaktion på ytlighetsfixeringen och, kan jag gissa dokusåpor, måhända
är Dims lika trötta på alla desperata människor som vill
synas överallt och alltid, utan att ha något vettigt att säga.
Plattan är genomgående mycket jämn, och just nu är det "Throw It All
Away" och "Another Night" (jag tycker mig höra Joe
Strummers röst varje gång jag spelar denna låt) som är personliga
favoriter, men i morgon kan det vara två andra låtar, det säger något
om denna plattas kvalitéter.
Avslutningsvis vill jag säga till alla belackare, att när de likt ett
mantra mässar att punken är död, lyssna på Dims Rebellion
som visar, med all tydlighet, att punken i högsta grad lever, och om det
nu händelsevis finns någon som påstår att det inte är punk som bandet
spelar så har denna person missat att punk inte är en specifik musikaliskgenre
och borde plugga lite musikhistoria istället för att gnälla.
Brewed In Sweden vol.1 [svenska] [english]
Brewed In Sweden vol.2 [svenska] [english]
Brewed In Sweden vol.3 [svenska] [english]
Hellsplit vol.1 [svenska] [english]
Dims Rebellion - Nueva Estocolmo [english]
Mansic - Beautygone [svenska] [english]
Hellsplit vol.2 [svenska] [english]
Gatans Lag - Alla hängda rövares själar [svenska] [english]
Gatans Lag - Låt mig stanna tre dagar i himmelen... [svenska] [english]